Alla dessa krav
"Jag ska inte äta det och det. Förbud mot kolhydrater och socker från och med nu. Jag måste träna, alla andra på instagram gör det. Jag ska ha en platt mage. Jag måste äta nyttigt alla dagar i veckan. Min rumpa måste bli större, rundare och fastare. Mina ben måste tightas till. Morgonpromenader varje dag. Jag måste lägga ut de perfekta bilderna. Bara visa upp en positiv och glad fasad. Aldrig visa mig svag. Det finns andra som har det sämre, klaga inte. Le."
Inte konstigt att man bryter ihop till slut. Det är ju omöjligt att uppehålla en god fasad när man ställer dessa krav på sig själv. När man bär allt på sina axlar. En dag kommer allt det där man gömt undan ikapp en. Och det är det som har hänt mig. Jag har under en tid fokuserat på fel saker och nu kan jag inte hålla tillbaka längre. Nu slår det tillbaka som en käftsmäll och jag kan inte göra annat än ta emot, för det är jag själv som satt mig i den här sitsen. Jag skulle ju kunna skylla på samhället, som gör att vi ställer dessa krav på oss själva. Som gör att vi fokuserar alldeles för mycket på det ytliga. Men eftersom jag inte kan ändra ett helt samhälle, så det jag kan göra istället, är att ändra på mig själv. Och på det sättet kanske bidra till att hjälpa någon annan. Som i sin tur kanske hjälper någon annan. För jag ska inte tro att samhället kommer att förändras och hjälpa mig. Inte i första taget. Det är tydligen viktigare att se bra ut än att vara en bra människa idag. Det diskuteras hej vilt om hurvida man är mer värd som tjock eller smal, vem det är mest synd om, istället för att utgå ifrån hur människan är som person. Sjukt anser jag. Men det kanske är för att jag aldrig har haft utseendet, då har jag fått förlita mig på min personlighet istället och värdesatt den istället. Vad vet jag.
Så det jag kommer att göra nu, är att ta och koppla bort dessa orelistiska krav. Självklart ska jag ha mål att sträva mot, men let's face it, jag kommer aldrig att få någon annans kropp. Därav kan jag inte sitta och jämföra mig med en tjej med smal kroppstyp, då jag själv inte sitter på det. Jag måste utgå från mig själv, endast. Ja jag har höfter, breda axlar och ett gap mellan benen kan jag bara drömma om. Men det gör mig ingenting. Kroppen är bestående, vissa saker kan man bara inte förändra. När vi inser det så tror jag att vi kan komma långt med de saker vi faktiskt kan göra något åt.
Så tjejer, ni som läser min blogg. Lova mig att ni värdesätter er personlighet lite mer än ert utseende. Och de som dömer er utifrån ert utseende istället för ert hjärta, glöm dom. Ni är värda det allra bästa, både av er själv och av er omgivning. Bort med det som får er att må dåligt, och in med det som glädjer er. Promise me! Jag älskar och tror på er ♥
