Brutalt ärlig
På senaste tiden, faktiskt enda sedan vi flyttade upp till Boden, så har jag känt att mitt "gamla jag" sakta har smugit sig på, gjort sig påmind. Mitt gamla tänk, det dåliga och depressiva. Spelar ingen roll om jag blir tjock igen, har jag tänkt. Bara jag får äta vad jag vill. Hur mycket jag vill. Trösta mig själv. Det som jag har kämpat så mycket med att få bort har långsamt kommit tillbaka. Jag har inte brytt mig om att vågen börjat visa några kilo plus, eller att magen är mer svullen än vanligt. Har också varit väldigt trött på senaste tiden och skyllt det på jobbet, när det egentligen är en helt annat anledning. Maten har en sån stor inverkan på min, och många andras kroppar. Det är så viktigt att vi tar hand om och lyssnar på våran kropp!
Så igår så bestämde jag mig på en tvärvändning. Nu är det slut på godiset. Fikat. Sötsakerna. Allt som typ endast innehåller socker. Jag klarar inte av det och min kropp vill inte ha det, men hjärnan vill det för tillfället. Och så vill jag inte ha det. Jag vägrar falla dit igen! Jag kämpade som en tok för ett år sedan för att bli av med mitt sockerberoende och jag blev kvitt det. Men så förstörde jag det. Jag som trivdes och mådde så himla bra utan. Missförstå mig inte, jag tycker absolut att man ska få unna sig i lagoma mängder. Och det kommer jag att göra själv också. Men inte med godis, chips osv. Och visst så vill jag vara en sån där bra förebild för er, som har en balans i mitt ätande, men det går bara inte. Inte med godiset. Men jag får inte se det som ett misslyckande, som jag ofta gör då jag inte klarar av saker. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, godis är ingenting man behöver. När man unnar sig så behöver det nödvändigtvis inte vara i den formen, som många ofta tror att det ska vara då man unnar sig något. Det finns så mycket annat gott, som är bra för kroppen. Jag vet ju det.
Och vet ni vad jag gjorde igår då, när jag bestämde mig för att starta idag? Jag köpte med mig ett pringelsrör och liten chokladkaka hem efter jobbet och tröck i mig, bara sådär. På en halvtimme. Frossade. Kroppen sa nej men hjärnan kunde inte sluta. Handen tog hela tiden nya chips ur röret, chokladen kletade på fingrarna. Äckligt, jag vet. Men jag kunde inte hjälpa mig själv. Men idag är det stopp. Jag vill såklart aldrig mer äta godis (haha yeah right) men jag vet att det är en aning orealistiskt men jag ska göra mitt bästa för att undvika och hitta bättre alternativ. Önskar att jag var bättre på bakning och sånt, typ göra egna bars och sånt. Egentligen så kan jag, bara jag vill. Fantiserar om att jag ska göra det i mitt (vårat) nya kök då det är färdigt. Laga god mat och baka så det står härliga till. Det är ett mål jag har. Och nu är det fullt fokus på att ta mig mot den kropp som jag vill ha. Den som jag har kämpat mot i snart ett år, jag tänker inte ge upp.
Det vart ett långt och en aning osammanhängande inlägg märker jag när jag läser igenom, men det får ni ta. Jag hoppas ni förstår vad jag menar. Behandla era kroppar som de förtjänar, ni har bara en ♥
